An envoy to the open fields

Jag vet att jag inte har skrivit på länge. Det är inte det att jag inte haft inspiration.. inte alls. Jag tänker fruktansvärt mycket, hela tiden.. När jag sitter på bussen och skymtar ängarna genom den dimtäckta glasrutan och glider genom vildvuxna sagolika landskap till var min väg nu bär.. Ni vet, jag kan ha riktigt djupsinniga filosofiska diskussioner med mig själv. Och ibland tänker jag "det här borde jag skriva i min blogg!". Om jag någonsin kommer ihåg det.. men jag är dålig på att memorera mina milslånga skrynklade papier-rullar of my mind..

Och när jag väl är hemma i den stressiga, otämjda verkligheten, med disk som ska diskas, tvätt som ska tvättas, och miljoner papper som ska läsas, redigeras och inlämnas är det svårt att få någon inspiration överhuvudtaget. Ofta blir det snabbskrivna, tomma och ofta meningslösa dagboksinlägg på diverse communities, för att visa att jag lever, ungefär..

Jag läser mycket bloggar själv dock.

Självklart vännernas bloggar (av blandad kvalité ;)
men sedan finns det bloggar jag läser bara för att jag måste. Isolas blogg är ett exempel på en sådan: Http://Beskyddaren.blogspot.com
Den har jag följt så länge att något annat vore omöjligt!

Sedan har vi bloggarna man blir glad av. T.ex. Tibban & hans kumpaners blogg, som sedan sist fått en ganska rejäl läsarskara vad jag har förstått?
Http://omy.se

Sedan finns det ju också de bloggar, mina favoritbloggar, man läser för att det är 100% poesi. Människor som omsorgsfullt virkar fram sina ord och får en att inspireras.. Me like.
Annas blogg är en sådan blogg.
Http://Bakgrundsljud.blogg.se

Möjligheter

Det är så mycket man vill göra. På så kort tid. Så känns det för mig.

Nu är jag 19 (=gamling). Under det här året vill jag ha hunnit:

-läsa ett x antal kurser på universitetet
-lära mig spela gitarr
-gå college i USA
-hoppa runt på mina sista konserter

Det har gått ett sommarlov och lite till. Jag vikarierar på ett boende och jobbar funktionellt på nationen. På lördag börjar min kurs, musikpsykologi. Om tre månader är den slut. Vad har jag fått ut av den tiden? Kanske lite menlös kunskap om musikens inverkan på människor, samt lite pengar som snabbt försvinner iväg till sommarens skulder. Jahapp. Vårtermin 07. Nu är frågan: Hel eller halvkurs? För en kurs, det vill jag läsa. Men efter sommaren är det dags att flytta in i lägenheten ett år framöver. Då vill jag bestämt gå en heltidskurs. Helst Konstvetenskap, Historia, Estetik eller Litteraturvetenskap. Kurser som inte leder någonvart. Så då är frågan om jag ska börja läsa den redan nu i vår eller om jag ska vänta till hösten. Det bästa vore ju att jobba på som tusan innan flytten så man har lite att leva på, samt slipper ta studielån.. problemet är bara att bostadsbidraget avgörs och hänger på de inkomster som beräknas det tidigare halvåret, vilket gör att jag antagligen inte kommar få bostadsbidrag om jag jobbar på som jag vill i vår. Hrm.

Det är så mycket annat jag vill också. College till exempel. Jag räds inte längre för att inte leva konsertliv jag gjort och missa alla bra svenska band som håller sig till den här delen av jordklotet. Jo, lite kanske. Men jag bävar inte på samma sätt som jag gjorde för något år sedan. Michigan nästa? Jag hoppas det. Men om jag tvingas tänka framåt (som jag avskyr) så visar det att det inte kommer kunna bli USA först tidigast år 2009, då jag är 22! scary, huh?

Usch. Tankar på tiden lämnar en bitter eftersmak. Jag vill stanna här och nu. Sätta stopp. Tanken på att påbörja en 3-4-årig utbildning ger mig panik. Jag vill inte vara fast. Jag vill vara fri och kunna göra vad jag vill! Men samtidigt vill jag inte bli den som blir färdigutbildad sist, och vid 26 kommer på att jag borde börjat tänka i seriösa banor lite tidigare.

Hur ska man lösa det..?